Idag känns inte som en jätte bra dag. Försov mig imorse och bara det är en skitdålig start på dagen. Brukar ju stressa på morgonen så det är jag van vid men att vakna efter att bussen har gått är lite över vad jag klarar av. Sen så blev det klydd med vårt UF idag. Vi får tydligen inte lov att ha så mycket pengar på spel som vi har så vi måste gå ner till 1 tryck så länge och betala det först innan vi kan sälja de 2 andra trycken också. Så det enda trycket som finns nu är detta:



Men om du var intresserad av något av de andra så kommer de också säljas snart men inte nu i denna månaden i alla fall! Så det kändes ju lite segt men man får försöka lösa det på något sätt. Sen så har jag även en del läxor och jag orkar inte ens börja. Har sovit dåligt två dagar i rad nu och det känns som om jag sakta men säkert sliter ut mig själv. Men ja, för att koppla detta till rubriken så ville jag bara få fram att Nikita skrev något jättefint idag på sin blogg om mig. Och det gjorde att jag blev lite gladare och jag fick en liten fighter insinkt och tänkte: nu jävlar ska jag ta tag i allt jag har att göra och jag ska fan göra det skitbra! Så tack Nikita för dom orden, de värmnde verkligen. 
 
Så här skrev hon: Du är min psykolog, min dagbok, mitt bollplank. så fort något händer är du den jag går till direkt för att få råd eller bara prata av mig. du är den ända som vet allting som händer i mitt liv and thanks for being you♥