Ensamhet. Ett simpelt ord som kan beskriva så otroligt stora och starka känslor. En sällskapssjuk person som jag känner mig ensam lite då och då även om jag egentligen sällan är det. Det handlar om att vara ensam vid rätt tillfälle. Ibland är det det skönaste som finns, att få vara helt ensam med sina tankar eller utan att ens tänka på något speciellt. Men ibland kan det vara något av det värsta som finns. Om du är ensam vid ett tillfälle när du verkligen inte vill vara det, då kan det vara riktigt hemskt. För det går inte över av sig själv. Sitter lite i den sistsen just nu. Är inte alls trött och jag har för mycket tankar i huvudet och ingen att dela dem med. Jag är också en person som tänker och analyserar saker mycket, alldeles för mycket ibland. Och just ikväll är det en sån kväll. Vet att jag kommer sitta uppe några timmar till eftersom man har vridit dygnet rejält. Hoppas på att sista säsongen av sex and the city ska trötta ut mig så att jag kan somna sen utan grubbel, annars kommer denna natten bli väääldigt lång...