Idag är jag på extremt dåligt humör. Jag är så jävla trött på skolan och plugg nu så jag vet inte vad! Det känns helt enkelt som att det inte får plats mer i mitt huvud nu. Andra året på gymnasiet är den stressigaste perioden av mitt liv som jag någonsin har varit med om. Jag är trött på att inte kunna ta det lugnt en enda dag efter skolan. Visst det kan man väl göra, men då är du tvungen att göra extra mycket dagen efter! Jag är ju inte precis ensam om att tycka att skolan är jobbig, det förstår jag med. Det är inte mer synd om mig än någon annan, det är inte det jag vill få fram. Jag måste bara skriva av mig och få ur mig mina aggressioner. Jag är så trött på att plugga nu! FanFanFan. Jag har ganska bra betyg och så, och jag bryr mig om min framtid. Men jag vet inte vad min framtid ska bestå av, jag vet inte vad jag vill bli, jag har inga mål. Så jag vet inte vad fan det är jag kämpar för! Om jag visste vad jag ville skulle jag i alla fall kunna ha det som mål och kunna hitta lite motivation i det. Men så är det inte. 

Jag velar fram och tillbaka hela tiden. Som liten ville jag bli doktor, när jag blev lite äldre ville jag bli journalist, i högstadiet ville jag bli polis, förra året ville jag bli åklagare eller någon form av advokat. En del säger vill mig att jag skulle passa som psykolog för jag är bra på att förstå andra människor, andra säger att jag borde bli lärare för jag kan förklara bra för andra. MEN VAD FAN VILL JAG? JAG HAR INGEN JÄVLA ANING. Jag har alltid haft en dröm om att kunna sjunga riktigt jävla bra och ha artist som mitt yrke. Men sångrösten finns inte där och man måste ju vara outstanding bra för att kunna leva på det. Och om någon månad är andra året på gymnasiet slut. Då är det bara ett år kvar. Sen måste man veta. Börja ansöka och för att ansöka så måste man veta vad man vill. Jag ska i och för sig inte börja läsa vidare direkt efter gymnasiet, först ska jag ta 1-2 år och göra något annat som inte innebär plugg. Det har jag ju så klart inte heller någon aning om.

Jag är livrädd. Livrädd för att bara lämna mitt liv här i Sverige och dra till okänd ort och skaffa mig ett jobb där. Jag är en otroligt sällskapssjuk person, verkligen extremt. Bara tanken på att inte kunna träffa mina kompisar och ringa dem och vidare är läskig! Klart att jag kommer skaffa massa nya kontakter dit jag åker, men alla här hemma. Dom är ju en del av mig. Sen när jag kommer hem igen efter min tid någon annanstans så ska jag alltså börja plugga igen. Alla säger likadant när jag tar upp ämnet: Men då kommer du va motiverad för då har du valt det du vill och du fokuserar bara på en sak. Du kommer ha mycket roligare än du tror" Sant är det ju, men jag vet hur snabbt jag kan ändra mig. Tänk så gör jag fel val. Och bara tanken av de stora, tunga tjocka böckerna på flera tusen sidor som man skymtat på stadsbibblan skrämmer mig. Hur ska jag någonsin kunna lära mig det till en tenta? Hur ska jag kunna fokusera? Sen när jag är klar om jag klarar det. Så ska man ut i yrkeslivet. Man ska kunna allt det man har pluggat in, kunna utföra det på riktigt och så klart lyckas få ett jobb!

Jag är extremt förvirrad, rädd och omotiverad till allt som har med skola att göra. Jag hoppas att jag hittar gnistan snart för jag börjar på panik på mig själv! Det känns som om alla mina läxor görs slarvigt och halvdant bara för att jag inte kan fokusera över huvud taget. Nej nu ska jag ta och lägga mig och sova mig ifrån alla tankar och problem. Godnatt!